Vår skola idag

Jag satt på ett kafé och fikade då en student som jag lärt känna sedan några månader kom fram till mig och vi kom osökt in på skola och utbildning. Hade hört att han hade toppbetyg och ville bli lärare, men han tvekade. Jag förstod hans invändning.

Hur det gick sedan för studenten vet jag inte. Har ej träffat honom sedan dess.  Det är just sådana studenter med toppbetyg som Sverige såväl behöver.  Endast de bästa lärarna ger god kunskap. Men är det så idag? Får de tillräckligt med uppskattning för sina prestationer? Har Sverige råd att bortse från våra toppstudenter ?

 Svaret är nej.  Låga löner, tuff arbetsmiljö med stökiga elever, dåligt ledarskap och små karriärmöjligheter är några av problemen. Även om man kan skönja vissa förbättringar. Vi måste våga se detta och sätta ned foten för bättre kunskap. Låg kunskapsnivå, stökiga lektioner och skolk är också saker vi förknippar med den svenska skolan. Vad är orsaken till detta? Svårt att veta, men jag tror att alltför många underskattar kunskap som en framgångsfaktor.

Om vi nu levde i ett land där kunskap uppskattades och var nyckeln till välstånd. Vad hade hänt då? I ett sådant land skulle inga obehöriga lärare undervisa. Man hade höga krav på intagning och lämplighet för blivande lärare och efter avslutad examen kommer belöningen med hög lön. Ingen skulle söka ledighet under terminen i en sådan skola. Varför skulle de göra det?

Hur är det då i Sverige? Jo, där frågar studenten vad som kommer upp på tentan eller vilka kapitel man kan hoppa över som anses mindre viktiga. Många frågar också om de måste gå på föreläsningarna. När man blir underkänd på tentan anser många att de blivit orättvist behandlade. Kan man läsa mera för att förkovra sig är främmande för de flesta svenska studenteter.

Den eskalerade oviljan att lära för att det inte lönar sig har gjort svenska studenter till en B-nation i internationell jämförelse. Språkkunskaper och allmänbildning har försämrats drastiskt de senaste årtiondena.   En universitetslärare får avsätta tid för att undervisa i saker eleverna skulle lärt sig i grundskolan. Så här kan det naturligtvis inte få fortsätta.

  Ett land vars invånare som på grund av politiken och att det inte lönar sig med utbildning är på sikt ett förlorat land. Här har vi mycket att lära av Indien och Kina, vilka törstar efter kunskap. De har fått smak på livets goda och insett att utbildning är det bästa sättet att nå framgång i en alltmer globaliserad värd. Låt törsten även komma till Sverige.

Att inte ha några förväntningar eller uppmärksamma de problem som finns med kunskapsinhämtning hos eleverna leder inte till bättre resultat. Tvärtom, det är att överge våra elever och den kunskap de har rätt att få. Med ökad kunskap stärks elevens självkänsla och trygghet. I ett kunskapsorienterat land är alla vinnare.

Ett land som inte har kunskap som högsta prioritet kan heller inte kräva bra lärare eller bra resultat i skolan. Undrar om inte Sverige har hamnat i denna fälla som tror att kunskap är som ett självspelande piano.  Måste det vara så här? Självklart inte!  Vi som vill ha kunskap och förstår dess betydelse för Sveriges framtid måste göra motstånd. Vårt välstånd är inte för evigt vunnen. Om vi däremot anstränger oss är vi en bit på väg.

Kjell Krantz                                              ( M)

Information

2019-02-26

Dela artikeln:

Kontaktperson

Följ oss på facebook